Jag kände att detta skulle få ett eget inlägg.

Att inte kunna va med honom på hans födelsedag känns jättekonstigt, och att inte kunna ge honom någon preseten ännu konstigare. Idag har det gått 1 månad och 1 dag, och det har vart en av de jobbigaste månaderna i mitt liv. Jag har inte haft Victor vid min sida, min syster flyttade även ifrån mig, och just när allt detta hände så var jag även arbetslös och kände ingen direkt glädje i något, vilket jag alltid gör i vanliga fall, oavsett hur jobbigt eller tråkigt något är. Men trotts hur jobbigt denna månaden har vart så har den även vart nyttig för mig! Jag har fått mer tid med mig själv, min familj och mina vänner. Jag lyckades bita ihop och sökte alla möjliga jobb och tog alla arbetstillfällen som gick. Att jag faktiskt lyckades tillslut, att få ett jobb gör mig gladare än någonsin. För nu vet jag, allt jag för en gångs skull kan skämma bort mig själv lite gran vilket jag inte har gjort på riktigt länge och även kunna spara ihop till en resa till Hawaii. Detta var min plan från början, men när så viktiga delar av mitt liv togs ifrån mig så trodde jag inte detta skulle hände på ett långt tag. Så just nu ska jag jobba så hårt jag bara kan för att komma dit jag vill. Jag har nu en sån otrolig tur i oturen. Allt detta är tack vare Victor. Om det inte vore för alla våra samtal om hur allt kommer lösa sig, och att han alltid lyckas få mig le trots att jag bara vill skrika och gråta så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Han får mig att bli stark, att tro på mig själv. Alla människor behöver någon som honom. Han är den mest omtänksamma, snälla, goa och underbara person jag känner och att han är min gör mig så otroligt glad. Så jag tänker kämpa för det vi har, och nå målet att klara oss igenom detta. Jag älskar dig Victor, och vill verkligen att du ska veta vilken stor betydelse du har för mig. Och än en gång - GRATTIS!